onsdag 22 augusti 2007
Mjölby
Mjölby är en förträfflig stad. Eller var en förträfflig stad. Precis som i alla andra mindre städer har man nu sett till att det inte finns någon som helst anledning att befinna sig på det vackra torget med kyrkan eller vid vattnet. Alla väsentliga affärer har flyttats åt sidan, utanför liksom. Vid sidan. Har aldrig förstått hur det är tänkt. 80-talets stadsarkitekter borde det vara skottpengar på. Men det är med dom som med rubriksättare på aftontidningar. Dom finns inte. Existerar inte med namn och adress. Omöjliga att identifiera eller ställa inför rätta. Man undrar hur dom ser ut, där dom tassar längs gatorna och på redaktionerna. Jag vet inte varför jag tror att dom har bruna tofflor på sig. Bruna tofflor med hål på ovansidan. Och spruckna hälar under de grå strumporna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Hm jaa.. Stadsarkitekter på små orter får sällan göra som de själva vill. Det är företagens intressen som ska tas tillvara. Företagen vill ha billigare lokaler, större lager, mer parkeringsyta för kunderna. Och den stadsarkitekt som inte ställer upp på det, den blir anklagad för att inte bry sig om jobben.
Tack för denna fina blogg! är själv en blek humanist när jag inte, som nu, tar paus för att tjäna in pengar till sagda studier. Fattiga studenter finns det fortfarande!
Tack för en fin blogg! En annan grupp som det borde utlysas skottpeng på är administratörer på universitet och högskolor. De sitter säkert i källaren på LHS (i den delen som varit mentalsjukhus) och fnissar tillsammans när de bestämmer besökstider och femtioelva olika instanser som studenterna ska hänvisas runt emellan.
För en själv, som är infödd Stockholmare, men som nyligen köpt sommarstuga i trakterna utanför Mjölby så har man ju fått ett par första intryck...
Det mest fascinerande i min mening med Mjölby är, (förutom dialekten, jisses, denna hopplösa dialekt), att även om det är fullt med människor i de centrala delarna, så känns det ändå.. dött.
Det första någon för övrigt sa om Mjölby till mig var:
- Om du hittar en ledig parkeringsplats, oavsett om det står 30 minuter eller något annat, så är det bara att ställa dig där. Det finns inga parkeringsvakter.
Det roliga i det hela var ju (insåg jag senare) att han sa "om". En vardagseftermiddag i Mjölby är hälften av parkeringsplatserna längs centralgatan lediga...
Haha, jag bodde i Mjölby på 80-talet och kan faktiskt lova dig att det är precis som en annan anonym kommentator påpkar; det är sällan stadsarkitekten som får bestämma hur det ska se ut i en stad. I fallet Mjölby var det så i allra högsta grad. Tyvärr. Vid fina parken längs med vattnen satt det omfångsrika a-laget och skränade så att ingen som hörde dit vågade ens cykla förbi.
Stadsarkitekter har manchesterbyxor och gärna polotröja, bruna tofflor är däremot inte så vanligt förekommande.
Som stadsarkitekt tycker jag att man ska revoltera och blanda den indiska Paitan (klänning för män) med rosa plysch overall.
Man är ju helt bunden till händer och sinne så varför inte ge lite tecken på att man tappat sista förankringen?
Vi arkitekter kan ju inte tillåta oss sådana utsvävningar. Tyvärr.
"Mjölby är en förträfflig stad. Eller var en förträfflig stad."
VAR, ja möjligtvis, jag är för ung för att uttala mig om det, men ÄR, nej nej nej glöm det.
Mjölby, jag kan inte låta bli att säga det på bred och fin östskötska. Fy tjalingen...min hemstad heter Tranås och det ligger inte så långt ifrån. Ibland kan jag längta tillbaka till de öskötska slätterna.
precis sådär har det blivit med staden Sandviken jag kommer ifrån.
Nu är jag inget fan av Mjölby men jag måste ändå säga att det har snyggats upp det senaste året. DEt är faktiskt riktigt trevligt där, om än tämligen tomt på folk som någon poängterade. Du måste åka dit och ta en ny titt!
Kul blogg för övrigt!
Nu är det så att jag bor faktiskt i Mjölby, och får ofta anledning att sitta på den nyabyggda bryggan vid vattnet, lyssna på musik och vara livrädd för att bli attackerad av en kanadagås. Mjölby är en förträfflig stad fortfarande, det är mest människorna i den som det är fel på.
80-talets stadsarkitekter arbetar inte längre med att utforma staden, nej de är numera professorer på landets arkitektutbildningar. Där fortsätter de att lära ut sina visoner om blaffiga byggnader.
Skicka en kommentar