onsdag 29 augusti 2007

Gärdsgårdsserien

Klassrum är som klassrum är, oavsett ämne och nivå. Nästan alltid likadant. I början av terminen är eleverna förväntansfulla med nya skrivböcker och vässade pennor. Läraren ser lika trött ut som vid skolavslutningen terminen innan.
Min tanke idag på föreläsningen i idéhistoria är hur välvilliga vi elever är. Vi står ut med den dödstriste, mumlande och disträe (äkta eller oäkta?) föreläsaren. Vi lyssnar och antecknar - idag mest rena självklarheter. Vi skrattar åt de få, men dock, skämt han kommer med. Vi försöker se intresserade ut. Han mumlar vidare och använder våra dyrbara två timmar till just ingenting.

Var är entusiasmen, var är drivet? Var är den lekfullhet och spänst, som inspirerar till nyfikenhet och lärande?
Inte i min klass.

Någon enstaka gång har jag hos en lärare mött en självklar och oemotståndlig iver att berätta och förmedla. Och kunna göra det. Det var min pappa. Han slog världsrekord i det. Varje lektion.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Lisette!
Härligt att läsa dig. Du har ett fint språk!
Håller med dig om lärare. Läste klart till Beteedevetare för 2 år sen på Högskola och det flesta var träiga och trötta. Och hade deras elever nån gång mage att kritisera inlärandet så blev det ett himla liv och den stackarn uppträdde som om han var både kränkt och förnärmad. Intressant att läsa psykologi för en sådan professor!
må gott Tina

Anonym sa...

Blogga mera! Jag älskar sättet du använder det svenska språket! Du är fantastisk!

Julia sa...

Jag håller fullständigt med dig. Det är sällan man träffar på föreläsare som lyckas göra innehållet i deras föreläsningar intressant (även om det egentligen skulle vara det). Jag har dock stött på en föreläsare som lyckades göra tysk grammatik extremt intressant, föreläsaren var otrolig!

Frej sa...

Mycket intressant Julia. Jag har själv gjort samma erfarenhet. Det där med tyska grammatiken alltså. Men vad i all världen kan det bero på? Vad har grammatik som inte idéhistoria har? Hur lockar den till sig inspirerande lärare?

Anonym sa...

HEj Lisette,

Prova med att läsa Idé- och lärdomshistoria i Uppsala istället. Läste kursen för ca 3 år sedan och var/är mycket nöjd. Bra och entusiasmerande lärare som gjorde att i alla fall jag gärna skulle läsa b-kursen någon gån då jag får tid.

/V

Anonym sa...

Tja, dåliga föreläsare har väl alla haft, men let's face it - alla har inte talang för det heller (förhoppningsvis har de talang på nåt annat område). Andra jobbar häcken ur sig för att få ihop undervisningen med den forskning de förväntas bedriva. Institutionernas ekonomi är i botten. Nivån sjunker. Allt fler studenter tas in på minsta möjliga meriter.

Dessutom, nyfikenheten och lusten till lärande borde väl redan finnas hos studenterna? Tyvärr verkar det som om allt fler studenter blir allt mindre självständiga och ställer högre krav på sina lärare än på sig själva. Tror inte det gäller dig. Men det är så lätt att falla i fällan att bli en gnällig student.

Patrik W. sa...

Apropå din pappa. Såg några bilder på ditt barnbarn Sven och slogs av hur lik sin farmors pappa han är. Rätt eller fel?

Anonym sa...

I viss del sant anonym. Visst ska eleverna ställa krav på sig själva. Vidare får jag en känsla av att de högre utbildningarna är ett sätt att försörja sig för folk som inte orkar ta ett skitjobb. De läser inte saker de tror kan ge ett kvalificerat yrke utan snarare av rent personligt intresse, och så lyfter de bidrag för det.
Hörde på radio häromdagen ett resonemang om att man ju måste få studera vad man vill. Nej absolut inte - varför utbilda människor inom områden som med allra största säkerhet inte kommer att ge jobb? varför skapas studieplatserna utifrån vad studenterna VILL läsa, inte utifrån vad som faktiskt behövs i samhället?

Hm, sen tycker jag precis som Lisette att alltför många föreläsare slösar med studenternas tid. Kunde de inte själva inse att vad de har att säga inte är speciellt väl formulerat och istället hänvisa till kurslitteraturen - som enligt min erfarenhet ger mer än nio av tio föreläsare.