måndag 20 augusti 2007

Vad där inte står...

Kurslitteratur inköpt. Kunde inte låta bli att bläddra i solskenet och speja efter de stora tankarna. En liten mening fastnade, apropå att publicera sig. Det som inte står, säger minst lika mycket som det skrivna. Det som inte står, är sånt man inte tycker är något problem. I just det här fallet handlade det om Platon, som inte i sin filosofi om idealstaten ägnade utrymme åt t ex fenomenet slavar, som var allmänt förekommande. Han hade uppenbarligen inga större problem med det. Vilket ju är nog så viktig information. För att inte säga central information. Så om jag skriver om en förlorad TV-kanal, så borde det betyda att det är det mest betydelsefulla idag. Det synsättet får förstås förödande konsekvenser. Men bagateller ställer ju också till det och förstöra en dag eller två.

Några ord om mig, eftersom någon undrat. Ja, jag har jobbat på Tv, bakom och framför kameran. Varit journalist rätt länge och levt både som barn och vuxen i en offentlig miljö. Offentlighet - eller kändisskap, som man säger nu - är inte smärtfritt. Det är att dagligen recenseras, på goda och dåliga grunder. Därför är jag försiktig, och rädd om sönerna som blivit så mångas angelägenhet. Det kräver så mycket av egen trygghet och säkerhet. Själv tyckte jag det var besvärande och rätt så ångestframkallande och valde att under de senaste 25 åren arbeta i skuggan, oftast som spöksrivare. Och har trivts bra med det.

Jag är min morfars barnbarn, min fars dotter, min mans hustru och numera mina söners mamma. Det går att leva med, för jag är rimligt stolt över alla. Men jag är nöjd med ett eget liv också, som mig själv. Mitt liv som Lisette.

Nu tycker jag det är väldigt roligt att möta människor. Men alldeles självklart är det inte. Hela sig själv går ju inte att ge.

11 kommentarer:

Brunkullan med Mosipperötter sa...

Intressant! Vi (jag, min sambo och hans syssling) talade om detta fenomen i lördags över en burk surströmming.....
Att nu när vi och sysslingen köpt varsin stuga i deras "hemtrakt" så är de inte Tommy och Rickard, som egna personer..utan "pöjkan åt en Tobben och en Bror-på-mon"!!

Märkligt. Spelar ingen roll tror jag hur mycket man gör som man själv borde få ära för. Man blir inte mer än någons barn:-)

Fast i ditt fall har ju du även lyckats bli någons mor! Se det som en framgång..hihi.

Susanne

Anonym sa...

Hej, jag har förstått att du är från Karlskoga till en början? Kan du inte berätta lite om hur du upplever denna, i min mening, högt underskattade stad mitt i gnällbältet? Vart i stan bodde ni, när flyttade du, vart i stan har du jobbat osv. osv.

Mvh.

Karlskogason

Joel Josefsson sa...

Min nya favoritblogg!

Alexandra sa...

N�gra fr�gor:
Ska du skriva memoarer, eller kommer du att redog�ra f�r memoarv�rdiga episoder h�r i st�llet? Vore sp�nnande att h�ra om allt fr�n uppv�xten i morfars/pappas n�rhet till nuvarande informat�rsjobb p� Lantm�nnen.

Har du n�gra j�mn�riga klasskamrater?

St�mmer det som Alex har skrivit att allt hemma hos dig �r brunt? Varf�r? Om �ven TV:n �r brun �r den nog f�r gammal f�r att det ska g� att ladda ner manualer p� n�tet.

annika sa...

Förstår vad du menar..... Har bestämt mig för att bröja leva mitt eget liv nu. Åtminstone lite mer än jag gjort.....

Anonym sa...

Du är flickan jag var avundsjuk på för att du hade en sån häftig pappa.
Det minns jag. Jag var i din ålder, bodde under norrskenet, hörde din far tala/diskutera med andra i radio.
Mkt avundsjuk var jag. Du fick resa mycket också, redan när du var barn.
Åhh, jag gick i bitar nästan.

flisa sa...

Knappt någon ger nog hela sig själv. Inte på en blogg och inte i verkliga livet. Man är hudlös nog som det är.

Anders Sparring sa...

Någon hade gett dig rådet att hålla dig kort, annars tröttnar läsarna. Jag tror att du kan kosta på dig längre inlägg. Jag lovar att läsa i varje fall.

gabbiz sa...

En liten komplimang? Du skriver fantastiskt bra. Det är inspirerande och samtidigt lugnande att läsa dina ord, de väcker många tankar men inte på det hysteriska sätt som dina söner och din svärdotter gör. Jag lovar att läsa även längre inlägg, jag också.

Fabiana sa...

Hej mrs.Schulman
från och med idag ska jag lära mig om livet från er, och vara regelbunden läsare till din blogg, jag läste Alexs text om dig och det är underbart.
önska dig en trevlig dag.
//Fabiana

Susanna sa...

Underbart! "Men jag är nöjd med ett eget liv också, som mig själv." Så rätt! Blir glad av dina ord.