söndag 19 augusti 2007

Jag delar invändningarna

Av de invändningar mot vissa av familjens bloggar som finns, delar jag många. Av antalet läsare förstår jag ändå att det är något som underhåller, retar, träffar och roar. Det roar inte alltid mig. Det händer att jag är besvärad och generad, upprörd och arg. Det har jag inte dolt. Länge läste jag inte. Nu gör jag det. Vill gärna förstå vad det är som lockar och intresserar.



Vad är en bra blogg? Vem läser, vem har tid och intresse? Det är ett medium att tilltala människor ocensurerat. Ingen kontroll och ingen ansvarig utgivare. Bara läsarna avgör och dömer. Det finns sakorienterade bloggar och det finns självutlämnande bloggar; bloggar ägnade att upplysa eller att underhålla. I båda fallen blir det mer spännande, om man vet vems åsikter som speglas eller vems liv och iakttagelser som beskrivs. En blogg måste vara personlig, på ett eller annat plan, så mycket har jag förstått.

Men jag är fostrad i en skola, som hyllar sakinnehåll mer än person, som hyllar kunskap mer än iakttagelser och tyckeri. Hur roligt det än är. Delvis en generationssak, förstås. Och min hållning håller långsamt på att förändras.

Vad bloggandet har visat mig under de här få dagarna - är att det finns något väldigt sympatiskt med det här fenomenet, nämligen att människor söker bekantskaper. En genuin vilja - oftast välvillig - att komma närmare, förstå och delta i varandras tillvaro. Möjligheten till det är vår tids största landvinning. Och nu prövar vi den möjligheten på olika sätt. Klart att det inte blir snyggt och rätt och roligt jämt.

15 kommentarer:

En Södertäljebos Liv II sa...

Fördelen med bloggeriet tycker jag är att man kan hitta likasinnade, i mitt fall är det nyblivna mammor som lockar (även andra dagboksbloggar). Man kan få mycket tips från andra i samma situation.

Anonym sa...

Rätt tänkt, bra skrivet.

Stelly sa...

puss

Anonym sa...

Ja väldigt bra skrivet! Jag håller med om att detta är det stora i vår tid. Inte själva bloggandet alltså utan möjligheten för "vem som helst" att nå ut på ett helt nytt sätt och bli upptäckt av främmande människor. Som någon att läsa, kommentera och kanske diskutera med. Att det finns en direkt feedback på åsikter och tyckande, utan någon tidningsredaktör eller annan som sållar fram det mest relevanta eller representativa.

Brunkullan med Mosipperötter sa...

Precis!!:-D
Du skriver så otroligt bra! Jag är fast. Nu måste jag läsa dig varje dag!

Susanne

flisa sa...

Nu är jag tillbaka på jobbet och läser familjen Schulmans bloggar. Jag skrattar ofta högt åt både Katrin och Alex bloggar, eftersom de retas, sticks och skriker högt. Framförallt Alex blogg överraskar mig ofta, just när man tror att han slaget huvudet i taket för att han blåst upp sig så, så skriver han något ömsint och självutlämnande och lägger sig platt. Din blogg har jag kastat mig över. Jag tycker att ditt språk är ljuvligt och det du skriver är eftertänksamt med små taggar här och där.

peterpantern sa...

Du går från klarhet till klarhet. Ett lugn sprider sig när jag sitter och läser din blogg.
Jag läser din blogg långsamt och eftertänksamt, andras bloggar skummas igenom i farten.

Är nyfiken på din bakgrund.

Ha en bra dag.

essie sa...

Det är just bloggare som du som gör bloggandet intressant. Blogg on, Schulmaestro!

Kerstins mobila blogg sa...

Ja du är BRA!

steffanie sa...

Alex och Katrins bloggar (och Calles innan han la av) läser jag med skräckblandad förtjusning. Lite som med skvallertidningar, man vill inte riktigt erkänna att man köper dem. Skyller på att man råkade bläddra i dem hos frissan eller i väntrummet hos tandläkaren.

Din blogg läser jag för att få en mer nyanserad bild av familjen Schulman. För egentligen tror jag ju inte att Alex och Katrin och Calle är sådär helgalna som de verkar vara i sina bloggar. Du blir som en garant för att de faktiskt är helt vanliga människor :-)

Och sluta inte blogga! Kom ihåg att det är uthållighet som räknas! (det kan du hälsa Calle också ;-))

Patrik W. sa...

Mmmm... jag håller med dig men vill komplettera. Glädjen för min del med att läsa bloggar är att ta del av andras betraktelser och få dem presenterade på ett för den personen unikt sätt. Jag uppskattar de olika bloggarnas säregna stilar, humorn, formuleringarna och valet av ämnen för inläggen. Naturligtvis är inte alla inlägg intressanta eller ens läsvärda.
Din blogg har framför allt två skäl som gör att jag finner den intressant att läsa. Det första är din stil. Du skriver helt enkelt väldigt väl. Det ändra skälet är den kärlek för din familj som så tydligt framkommer i dina inlägg. Det värmer och inger hopp.

Tack!

Sanna sa...

Jag förstod inte alls det här med bloggar. Men så en dag möttes jag av löpet "Nu slutar jag blogga", det var Linda Skugge som hade slutat blogga.. Då kände jag att det var dags att kolla upp detta fenomen som ju bloggeriet är, och så fann jag Alex, då nystartade, blogg/dagbok. Det är kul att få vara med på ett hörn av någon annans liv och ju mer personlig bloggaren törs vara ju bättre tycker jag att det är. Det är lite samma facination som en dokusåpa kan ha, man tittar, analyserar och observerar, med skillnaden att bloggarna kan välja vad som ska visas och inte visas.

Anonym sa...

Om du hade vetat att det skulle bli så mycket problem med Alex och Calle hade du då inte skaffat hund i stället ?

Lida Sicovit sa...

En fröjd att läsa dina ord. Trevlig kontrast till mycket annat trams på nätet. Jag är på kort tid både beroende av att skriva blogg och läsa vissa utvalda... Din är numera en av dessa!

Anonym sa...

Tack for intiresny Blog