Det är lätt att bli lite filosofisk vid Knon. Kvasi, antagligen i idyllen. I synnerhet om man läser idéhistoria. Så väldigt mycket funderingar hinner det inte bli för Signe och Sven är här. Sven är tre år och säger konstant nej. Ibland så fort att han måste fortsätta att vägra äta glass, bara för att inte vika från sin ståndpunkt. Farmor – jag – tycker det är rätt irriterande och föreslår att han ska bli en ja-sägare. Men kanske inte ändå. Vad är en ja-sägare? En som underordnar sig? Sven prövar gränserna och håller på att bygga upp sin egen personliga integritet. Den processen avtar och så småningom är man en socialt fungerande person. Då har man förstått att det ofta är mer praktiskt att finna sig, hålla med och ställa upp. Praktiskt och sympatiskt. Ett beteende som premieras.
Det har varit mycket om utbrändhet nu. Ibland undrar jag om utbrändhet har att göra med att har förmåtts överge uppbyggnaden av egna gränser – den egna personligheten - för tidigt.
Så jag försöker att inte lyssna så mycket på Sven när han säger att han inte vill äta, inte vill sova, inte vill leka, inte vill se på tv, inte vill bada. Inte vill gunga. Inte vill, helt enkelt.
Men jag väser irriterat mellan tänderna och drar mig tillbaka djupt in i lingonskogen när protesterna är för många..
Sen är vi ju alla lite olika till vår läggning. Alex är en typisk iakttagare. Carl Johan är en kreatör. Niklas är en utforskare och konstruktör. Jag är mest observatör – och tolk. Vad Sven blir för en är ännu oklart. Men ingen ja-sägare i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Sven är förutbestämd att bli beslutsfattare, att döma av Alex skildringar av honom hittills.
Otroligt intressant detta! Det ska bli kul att ev. få egna barn en dag.
Cute! Jag tyckr han verkar redig Sven. Man ska inte bara ställa upp på allt försöker få en att göra.
"Det har varit mycket om utbrändhet nu. Ibland undrar jag om utbrändhet har att göra med att har förmåtts överge uppbyggnaden av egna gränser – den egna personligheten - för tidigt."
håller med dej, min flickvän är så och utbrändheten står och knackar på dörren.
/V
Vad tycker du om atthar haft bögsex när han var tolv?
Vad tycker du om att Calle har haft bögsex när han var tolv?
...utbränhet har att göra med att man har förmåtts överge uppbyggnaden av egna gränser...DU satte ord på mina tankar, så tror jag definitivt att det är!!
Kreatör och konstruktör, betyder väl båda skapare? Lika med iakttagare och observatör, alltså att man observerar? Borde inte kommentera detta, varför brysig? Vad gör du för skillnad på dessa?
...och ssen blir dom fem, och säger inte bara nej, utan argumenterar med den där underbara totalt ologiska barnlogiken som man inte kan sätta emot...
Å, vad jag är glad att jag fått tre barn, lika olika som dina!
De håller verkligen upp spegeln som visar ens egna utvecklingsmöjligheter.
Kan knappt vänta tills barnbarnen kommer!
Tack för ett härligt inlägg!
du skriver onekligen jävligt bra.
H�ller med om att det ligger mycket i det du s�ger, du s�tter ord p� det bra, det jag t�nker... �r inte l�tt att f�rs�ka passa in i mallen f�r hur man enligt expertisen b�r vara, redan n�r man �r barn... skapar en massa frustration, omedveten eller medveten...
//Elvina
Hej Lisette, Moa Schulman här. Jag läser varken Alex eller Calle (då hans blogg fanns) men nu när jag hörde att du gjort entré blev jag naturligtvis nyfiken. Särskilt kul är det faktiskt att höra hur du och Nicklas och Ninni har det, med hundar och barnbarn och allt vad det är. Vår del av familjen hälsar. Ska skicka adressen till mamma, hon skulle nog tycka det var kul att läsa också.
Läs yngste sonens blogg idag
Apropå treåringar. Jag gjorde nån sorts körsbärsjuice till dig nån gång i mitten av 70-talet. Med fingrarna. Eller om det var med en sked (jag var i 10-årsåldern och hyfsat hygienisk vid det laget). Du drack det, motvilligt. Praktiskt och sympatiskt, minst sagt. Om beteendet (ditt) premierades minns jag inte, men du höll god min och överlevde, vilket väl får sägas vara det viktigaste. (Själv hade jag aldrig gjort det. Druckit. Hade skyllt på allmän bärallergi eller nåt. Jobbar fortfarande med det där praktisksympatiska grejset. Förblir liksom kluven till hela konkarongen. Premieras sporadiskt.)
Berätta mer! L
Måste varit kär i dig. Tyckte du var otroligt vacker. Hur annars förklara körsbärsjuicen (som jag minns det blev det bara några droppar, i ett väldigt litet glas, men ändå...). Lille far satt i en gigantisk barnstol en gång i vickan, din man producerade, du magasinerade (med lille far). Sommar. Västra Nöbbelöv. Hoppas det här är tillräckligt begripligt/kryptiskt.
Har också en treåring (bland annat). Han är mer inne på jo, som i "Jo, jag vill, jag ska, jag måste, NU!" Det är jag som står för nejandet. Det är jobbigt att säga nej. Ibland.
Ja, har förstått. Vore kul att höras av lite mer.
Skicka en kommentar