fredag 21 september 2007

29 år och tre söner. Så blev mitt liv.

Som någon har förstått är jag milt sagt tveksam till bloggandet. Undrar vad det är, egentligen. Vem har tid och lust?
Det gäller att vara personlig. Det blir väl roligare så. Idag råkade vi Schulmän ut för en småsak. Men också en väldigt stor sak. Katrin undrade öppet över varför unga kvinnor slår sig ihop med äldre män och levererade förklaringen Gucciväskor i present. Jag var själv gift med en 32 år äldre man i 29 år. Vi fick tre pojkar. Och Allan dog för fyra år sedan. Det är mitt liv. Nästan hela mitt liv.

Katrin ville inte åt mig, det förstår jag. Hon var ute efter något sorts golddigger-fenomen, som jag inte är bekant med. Men det aktualiserade det frågan om offentlighet och rapsodiska, aldrig - eller nästan aldrig - i närheten av en riktig sanning. Jag har varit kändis, föddes med det, gifte in mig i det och valde bort det väldigt medvetet. Men det är roligt att prata med människor. Mina kommentatorer säger inte he he. Eller "först". Utan ger tänkvärda och väl övervägda svar, som jag inte skulle ha en möjjlighet att få på något annat sätt.
Men mitt liv ger jag inte ut. Och vem skulle för övrigt förstå, när jag knappt gör det själv. Det
får vara hur lite lustigt det vill. Men mina grunder för mina val i tillvaron lägger jag inte ut på nätet. Några frågor på det.

28 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, kan inte komma på några frågor kring det, är bara att acceptera och respektera.
Tycker hur som helst att det var en rolig kommentar till deras namn, för som utomstående känns det mer som en Alexander och en Calle! :-)
//Elvina

Anonym sa...

först!!

M. sa...

Om man bara sett en viss yttring av en företeelse, till exempel dåligt dresserade hundar, ligger det nära till hands att vara tveksam till företeelsen. På ställen där hundar är ovanligt kan man tänka sig att någon som bara sett en eller två hundar, där båda varit vilda, kategoriskt föredrar katter.

På samma sätt kan det vara med Katrin och hennes attityd till par med stor åldersskillnad. Hon har bara sett det när det gäller golddiggers (enligt hur hon upplever det i alla fall), och inte relationer där åldern är sekundärt och står i skuggan av något större.

Därav hennes dom.

[SH] sa...

Skönt med personer som inte fläker ut allt som rör deras liv och leverna. Finns ingen som helst anledning att ta död på all form av integritet bara för att man uttrycker sig via intenet.

Magnus sa...

Det här är en bra blogg, Lisette. Mycket bra, ska du veta. Fortsätt såhär.

Karin sa...

Att vara bloggare är väl som att vara romanförfattare. Det finns Harlequinböcker, och det finns John Steinbeck. Man kan inte säga "bloggare" och tro att det går att generalisera. Du skriver vacker och välformulerat. John Stei´nbeck ovan var inte ett helt lösryckt val, för det bästa jag vet när jag läser är när någon beskriver i ord sånt som jag aldrig har reflekterat över, som jag har tagit för självklart, och så läser jag och företeelsen får en ny dimension och jag måste stanna upp och fundera. Lite så lyckas du pricka in det ibland. Och det är ungefär det högsta betyg jag kan ge :-) ...det behöver ju inte handla om att vara självutlämnande! Det är tvärtom befriande att du inte är det. Fast jag gillar Carl-Johans blogg också, för att han är så brutalt uppriktig att det nästan svider ibland.

Spader Madame sa...

Att vara självutlämnande i sin blogg är 100 gånger lättare när man är anonym i bloggvärlden. Man vet helt enkelt att det inte är någon som vet vem man är, och om någon skulle lyckas lista ut det så bryr sig ingen annan om det i alla fall. Därför har jag inga frågor på det! Bjud hem sönerna m fl på mat som det passar med lingonsylt till är därför mitt enda råd så här långt.... Om du nu skulle vilja ha några råd vill säga!

Anonym sa...

Det skulle vara intressant att få veta hur man som ung flicka tänker när en 29 år äldre man uppvaktar och föreslår giftemål ?
Det är alltså inte fråga om Golddigger i ditt fall, ej heller Berömmelse vad jag kan förstå ?

Förresten vem kan avgöra vad som är det ena eller det andra ?

Vår lust att dominera och betygssätta andra verkar vara oändligt stor.

Lotta sa...

Respekt för dig och dina kloka ord. Ålder? Vem tänker så? Det är ju bara en siffra.

gabbiz sa...

Åh, välkommen tillbaka. Över en veckas bloggtystnad härifrån kastar ju ut mig till bloggvargarna, dvs dina söner. Uppdatera mera, jag gillar det här.

teo sa...

En generell fråga om ålder till mig, dvs. vilken ålder jag attraheras av skulle få det omedelbara svaret att jag tycker folk i min egen ålder är sexigast. Men under årens lopp har jag alltid fastnat för personen i sig oavsett ålder. Därför kan jag förstå dig i ditt val av man likväl som jag kan förstå det omvända, när kvinnan kan vara äldre än mannen. Speciella personligheter passar ihop med andra speciella och då är åldern sekundär. Beträffande Katrin kan jag ju tycka att hon ibland (hm) utalar sig utan att tänka längre...

Fuschia sa...

Du! Vem är jag/vi att döma någon???Kärlek är kärlek och helt underbar när man har lyckan träffa på den rätte!! Vad 17 spelar ålder för roll?? Inte ett dugg!!!

chefen sa...

Hade det inte varit för dina söners exempellösa framgång med att vräka ur sig allt, allt från färgen på kalsongerna till hur det kändes att spy så hade det din blogg med största säkerhet levt ett ouppmärksammat liv. Din imbecilla svärdotter med sin haltande intellektuella kapacitet och sin obefintliga humanitet, vräker ur sig vad som framstår som sitt innersta dumma jag. Foton på dina barnbarn ligger ute på en annan svärdotters blogg som redogör för varje lustig liten mening de säger. Så jag har en fråga på varför du startar en blogg i ditt eget namn, för att därefter säga att du inte vill lämna ut dig själv. Varför? Var inte uppmärksamheten du sökte lika behaglig som du tänkt dig?

s y sa...

Det gamla uttrycket "Det var bättre förr" håller inte i alla lägen. Förr fanns ju till exempel inte bloggarna. Och det är något stort att alla olika människor kan delge omvärlden sina både små och större tankar, erfarenheter och reflektioner på ett enkelt sätt. Man väljer själv ämnet, ingen mediemogul eller förläggare stoppar en. Och bloggen tar så´n liten plats där ute i cyberrymden så den som inte tycker den är läsvärd väljer enkelt att inte knappa ner den. Kan jämföras med SVT-program som tar mycket plats och som vi dessutom betalar för. Då kan det vara befogat att vi tittare ska få säga vår mening om vilka program som ska få finnas med.

Från det ena till det andra så tycker jag att det är väldigt knäppt när folk har synpunkter på andras liv och livsval. Tjusningen med hela tillvaron är ju att vi är olika personligheter med olika känsloregister och dessutom hamnar vi i olika situationer. Det vill säga: Vi är unika, och våra liv blir unika.

Snälla Schulmeister fortsätt bloggandet!

Mia sa...

Jag tycker mycket om din blogg.
Just detta inlägg fick mej att fundera lite över mitt eget liv. Hur blir man kär? Vilket liv förväntar man sej?
Min man var 16 år äldre, men det funkade inte. Kan dock inte se att det hade nåt med ålder att göra, snarare tvärtom: när jag "blev vuxen" tröttnade han. Säger en del om karln, inget om mej eller åldersskillnaden.
Kan bara lyckönska dej - du fann en Kärlek, fick uppleva föräldraskap tillsammans med honom, och fick ett liv, med den man du valt.
Har det nåt med ålder att göra?
Jag bloggar, men anonymt. Just för att det inte har nåt med uppmärksamhet att göra, inte med antal läsare, inte med nåt annat att göra än att det ger mej en ventil, en möjlighet att reflektera, tjura, gapa och skrika, utanför mitt "riktiga" liv.
Och det är gott så.
Så jag gör tvärtom: lägger ut mitt liv på nätet. De delar jag behöver älta. Men utan att nån vet vem jag är. Finns säkert en massa frågor på det...
Jag uppskattar din blogg, och dina ord. Fortsätt. Du ger balans!

Mårthen sa...

Väl rutet! Det gäller att hitta en balans. Bli lagom personlig, på ett sätt man känner sig bekväm med. Inte bara i bloggar, utan i alla möten med andra. Du lyckas bra!

Anonym sa...

Du skriver väldigt bra och din blogg är rolig att läsa. Ibland räcker bara inte tiden till för att läas bloggar. Men jag gör så gott jag kan. =)

its funny sa...

min mor gifte sig med en 14 år äldre man som inte hade pengar men två barn som var ungefär i hennes egen ålder och som han hade svårt med att få att gilla henne.
att gifta sig med äldre män behöver inte alltid vara för deras pengar. (eftersom han nu inte hade några) ;D

att de skiljt sig nu har inget med historien att göra alls! ;P

Anonym sa...

Vet inte om det var tonvis med "könsferomoner" i luften mellan min 27 år äldre kommande man och mig. Förundrade och förvirrade i starten fann vi till slut att det inte var någon mening att undra varför..
Det fanns inget val.

Men visst var det trist när andra män inte kunde "ta in" att det var "på riktigt". Han blev besviken/förbannad på några av sina vänner.
De som kände oss tog vår kärlek på allvar.
De andra hade enbart negativa förhoppningar.
Tyvärr fick vi inte barn.

Åren med honom var de bästa i mitt liv.
PS Jag är en skogsmulle DS

Anonym sa...

Jag önskar du skrev mer frekvent. Det här är den bästa bloggen. du har ett helt magnifikt språk.
// t

Anonym sa...

Några frågor på det.
Inga svar på det.

Det spelar väl inte någon roll om kärringen formulerar sig väl när allt hon skriver är innehållslöst. Saknar substans.

Det bästa var inlägget rörande lingonsylten. Helt rörande faktiskt.

En eloge till Chefen!!!!!!!!

H sa...

Det skulle vara ofantligt trist om din blogg gick i graven.
Jag gillar ditt språk och dina reflektioner över vardagen. Det får en att tänka efter.
Så snälla, ge inte upp detta än.

Anonym sa...

Väl rutet, Schulmeister!

Linus sa...

Att lyckas med en blogg utan allt för grova och personliga självutlämnanden är nog svårt. Du har dock gjort det, lyckats. Sedan så vet vi alla bloggare att det kommer dagar och stunder då vi funderar över vad som skall skrivas vid vissa tillfällen. Dock så känner vi att vi måste få ur oss något. Dessa tillfällen slutar oftast bara i ordbajserier.

Där emot verkar du inte vara den som vill hoppa över nästa blad för att boken skall ta slut snabbare. Det är ingen tävling om vem som skriver mest inlägg för att mätta läsarna. Jag ser hellre en sorts sporadisk uppdatering med halvlånga inlägg man kan fundera över istället för att skriva för att man skall. Tack för en fin blogg Lisette.

Ps. Först

Helena Palena sa...

När en hel familj bloggar kan det säkert bli korseld. Jag skriver inte det jag tänker. Det går inte. Fast jag har ofta lust. Men ord kan döda!

När jag läser bloggare och kommentarer slår en impuls till i ryggraden när någon skriver he he he... Det tycker jag är dålig stil. Själv gapskrattar jag titt som tätt ha, ha, ha... Mycket bättre och mer reko. He he he - det känns som det står en snuskig räv bakom hörnet och vill ha något i sexväg. Yekkkk!

Man behöver med andra ord inte ge ut så mycket av sig själv. Bara att använda ord som alla andra gör säger ju en hel del om människan bakom raderna. Jag säger bara typ och japps och kramis... jag håller mig för god!

Anonym sa...

Självgod - nehej japps

Andy sa...

Du ger ut ditt liv och även ditt innersta i det du gör just nu. Kanske inte med de exakta orden, men alla har en röst. I din röst kan vi läsa hur du är och vad som definierar dig. Det kräver att man läser mycket och noga, men du kan inte dölja den du är.

Den tanken måste du förlika dig med, om du ska fortsätta orka blogga. Men det dilemmat har varje offentligt skrivande person. Författare, journalister och så vidare. Eftersom kvaliteten på ditt bloggande är - precis som din son Alex säger - den högsta i Sverige, så vore det en stor förlust om du slutade. Bloggandet håller snabbt på att devalveras till trivialiteter och trams, men det har ett existensberättigande och det förstärks genom din dagliga insats på nätet.

Syster Snigel sa...

Jaså du är dotter till Sven Stolpe? Och i min ålder? (haha då kunde jag lika gärna ha stött på Ingmar Bergman. Som jag tänkt.) Häromdan var det en kille på 20+ som flirtade med mig. Såg han inte att jag var en gammal tant? (haha. Nä.) Din pappa hade f.ö. en så ljudlig stämma att den dånade ut över hela aulan i Gbg. Utan mikrofon! (jag var jätteimpad. Väl vetande att han bara hade en halv lunga att andas med.) Och HAN gillade inte mesiga kvinnor. (Drottning Kristina och dylika. Annars fick det vara.) Fy 17 vad man retade sig på honom. Och inte kunde låta bli att gilla honom! (rolig var han också.) "Det är väl den som möter som ska backa!" (hahaha du fattar vad jag menar.)
Alex´ bok om sin pappa är OTROLIGT fin. (man gråter.) Liksom lik min egen barndom.
Hälsningar från en avkomma till finlandssvensk adel.
P.S. Jag gillar inte heller dramaten. Jag föredrar min rollator! :)